Jag har en benägenhet att inte berätta varför jag är sur. Men inte nu. Det gör ju bara att jag stänger in mina känslor och blir irriterad för att sedan bli sur och tillsist förbannad. Fullt naturlig reaktion. Så om jag inte får välja film tex. så kommer jag att dampa loss. Det är inte ok. Är det min tur att välja film så är det min tur att välja film. Nu när jag ändå har gått och sett en massa filmer som jag inte är det minsta intresserad av, bara för att jag vill göra min respektive glad. Nästa gång så kommer jag att välja film utan att ens titta på honom för att se om han samtycker. Skulle han nu vilja riskera livhanken och kommentera mitt val av film så kan han hoppa upp och sätta sig på att hans kritik kommer att resultera i ett prydligt blå lila märke på smalbenet. Take that!
Mmm.. jag är inte bitter
